detta är jag för ca 2 år sedan. jag visste det inte då med jag hade anorexi. idag är jag på bättrings vägen, men det finns alltid med mig vart jag än går. det är i tankarna det sitter, tillslut styr man inte över sig själv längre utan det är tankarna som tagit över. jag ska inte gå in personligt på detta men jag såg nyss en konversation på facebook där 2 tjejer i 13 års åldern diskuterar vad dom ska göra för att bli smala & hur mke dom har gått ner i vikt. det gjorde mig väldigt arg & rädd faktiskt. det blir mer & mer vanligt men anorexi, tror faktiskt inte att dom tycker att dom är feta utan att det är ett sätt att få uppmärksamhet nu förtiden. jag var inte pinnsmal innan jag blev sjuk men jag behövde inte gå ner i vikt häller. men jag fick kommerntarer från folk som gjorde att jag började tänka mer på hur jag såg ut. jag tyckte att jag hade en fet mage & ville få bort den, men allt spårade ut & jag fasnade i anorexi fällan. när jag fick det bekräftat för mig så fattade jag ingenting, hallå jag var ju inte sjuk? jag blev inlagd & det var nog den svåraste tiden i mitt liv, det är därför jag blir så arg när jag ser saker som detta, för jag vet hur der blir om det går för långt.. jag vill ge ett stort TACK till mina vänner & familj som fanns det för mig till 1000. utan dom hade jag inte mått som jag gör idag.  jag älskar er ♥